Monday December 11th 2017
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Traditioner

Lars Yngve

Det Ă€r den tiden pĂ„ Ă„ret dĂ„ man kan stöta ihop med vanligtvis allvarliga direktörer som plötsligt knallar omkring i sina kostymer leendes med sina huvuden lĂ€tt pĂ„ sned bĂ€randes slipsar med julmotiv, nĂ€stan som i en otĂ€ck Stephen King-bok. Samma procedur som vanligt. Traditioner Ă€r till för att hĂ„llas, och av den enkla anledningen har jag nyss dammat av julkrubban, stĂ€llt den pĂ„ byrĂ„n och riktat Jesus mot ormbunken. Varför jag riktar honom just dit det vet jag inte, dĂ€remot vet jag att jag ersatt Josef – som under sĂ€llsynt mystiska omstĂ€ndigheter försvunnit – med en platt, hjĂ€lmlös bordshockeyspelare av plĂ„t. Varje Ă„r dĂ„ krubban med det lilla Jesusbarnet monterats lĂ€gger jag en tuss bomull runt en spegel (sjö) och placerar ut smĂ„ kaniner och svampar av plast i sjĂ€lva bomullen – man vill ju att den nyfödde ska ha det ombonat och kĂ€nna sig vĂ€lkommen – och nĂ€r detta vĂ€l Ă€r gjort sĂ„ vattenkammar jag mig, snurrar igĂ„ng Welcome to My World med Jim Reeves, vĂ€rmer en mugg glögg, sĂ€tter mig ner i fĂ„töljen, drar i spaken och slungas bakĂ„t tills jag befinner mig i rodelposition, och kĂ€nner en stunds
 ja, faktiskt: tacksamhet! Det lĂ„ter kanske lite 25-öres hĂ€llörat, men den stundande högtiden gör ju att man tĂ€nker snĂ€lla tankar.
DĂ€refter gĂ„r jag och byter tröja


Allt Àr sÄ oerhört uppskruvat i december att det inte alltid Àr alldeles lÀtt att befinna sig pÄ rÀtt sida av tomtgrÀnsen! En del av traditionerna inför julen Àr jobbiga att ta sig an (lÀs; fönsterputsning och julstÀdning, suck och stön) men de hör till. En annan sak som hör till Àr att införskaffa julgran. Personligen tycker jag inte att det Àr nÄgon sport att köpa julgran som förpackas i nÀt eftersom det dÀrmed inte bli nÄgon sport att vare sig transportera eller sÀtta upp granen nu lÀngre! Allting behöver inte ske med en knapptryckning, det kan vara bra att kÀmpa lite mot naturen, tycker jag. Förr fick man ta bilen, köra lÄngt och djupt in i den stora mörka skogen, pulsa tre mil i meterdjup snö, grÀva tills man kom ner till stammen och dÀrefter hugga, hugga, hugga, och transportera granen slÀpandes i snön tre mil tillbaks till bilen, stoppa in den pÄ fel hÄll i bagageluckan sÄ att granen hade en chans att streta mot, slÄ ner luckan och hoppa igen den och dÀrmed knÀcka Ätta grenar inklusive toppen. Granen stÄr sÄ grön och grann i stugan?
NĂ€r jag med djupa stick­mĂ€rken i hĂ€nder och ansikte vĂ€l lyckats yxa till den knöliga stammen, och fĂ„tt ner den i julgransfoten – ett under av instabilitet, som knappt rymmer nĂ„got vatten – och pĂ„ behörigt avstĂ„nd sĂ€tter mig i soffan och betraktar detta snedstĂ„ende, skabbiga, grenlösa och platta aber pĂ„ avstĂ„nd… Ja, dĂ„ ska skiten dekoreras.
Naturligtvis bör man inte, som hyfsat normalbegĂ„vad vuxen, Ă„r efter Ă„r slita slingan av gran­jĂ€veln, nĂ€r den ska avhysas efter högtiden, trampa ner sladdhĂ€rvan i kartongen, sparka in den i garderoben och snabbt stĂ€nga dörren. Det Ă€r nĂ€mligen dĂ„ – hör och hĂ€pna! – som ljusslingans lampor gĂ„r sönder.
SĂ„ hĂ€r i juletid har jag, av en ren hĂ€ndelse, dessutom lyckats smyglĂ€sa en sida i Nils-Udes Jagbok frĂ„n i fjol, jag citerar frĂ„n den 23 dec 2013: ” De snöar ude. Hondan Ă„ssĂ„. Darr e nudd fel nunnstens, men ente é’ed i knejna, fastĂ€n disse gnijslar sĂ„m gĂ„ngjĂ€rnen po loportarna. De to mi 45 menutĂ„r Ă„ klĂ€ po mi Ă„ gĂ„ ud Ă„ skotta, sin ble jau pissetrĂ€ngd. Di en roled Ă„ skriva Nils-Ude me strĂ„len i skrivstil i snön. Jau glatta ti Ă„ sto po Ă€nnen. Ont sĂ„m attans. Jau grusa grusavajjen. NĂ„rr jau klĂ€tt au mi, pissad Ă„ klĂ€tt po mi igin, vau jau fĂ„rr trĂ€tt fĂ„rr’ad fortsĂ€tta ad skotta. Ellor vau’ed kanske sĂ„ ad jau ble tje’au’ed ettesĂ„m snön vau sĂ„ hĂ„rt packad au snöplogen ad jau bröd au kĂ„Ă„sted po snöskyffeln? Åm jau fĂ„r fatt po den jĂ€keln sĂ„m kör snöplogen ska jau si ti’en ad’en ska skĂ€mmas me si. Han siddor sĂ€kort Ă„ gymmer si i snöplogen nunnstens runt hörned Ă„ barra vĂ€ntar po ad jau ska fĂ„ fĂ€riskottad sĂ„ ad’en kan kumma farranes lĂ€ngs gaddan i 100 km i tijmen Ă„ ploga tibaga di jau nyss skottat vĂ€ck! JĂ€vra fyle! Strymmen gick. Ingomhus. De vau sĂ„ kalt ad jau vau tvungen ti ad lĂ€gga filtar po elementen fĂ„r ad disse skulle ge nunn varme ifro si! Naj, nu jidor jau ente skriva mer idau
”.