Monday February 18th 2019
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Det Àr mycket nu


Lars Yngve

KĂ€ra lĂ€sare, det kĂ€nns faktiskt som om delar av vĂ„r civilisation Ă€r pĂ„ vĂ€g utför en allt brantare uppförsbacke. Jag borde skriva nĂ„got kul, men det Ă€r mycket nu, faktiskt för mycket för att jag i denna stund ska kunna kĂ€nna nĂ„gon sorts glĂ€dje av att skriva nĂ„got kul för att roa mig sjĂ€lv och förhoppningsvis er ocksĂ„. Vi fĂ„r istĂ€llet, denna dag som i dag, tala om nĂ„got sĂ„ allvarligt som satir. Och i brist pĂ„ statistik tĂ€nkte jag anvĂ€nda mig sjĂ€lv som exempel pĂ„ medelbegĂ„vad svensk, född pĂ„ 1960-talet. Det Ă€r inte bara relevant, det Ă€r ocksĂ„ billigt. Kan jag göra sĂ„? Bra. ”Satir och humor, kan det vara farligt?”, hörde jag nĂ„gon undra lĂ„ngt bak i klassen. Absolut kan det vara det, i fel sammanhang, och riktat mot nĂ„gon som missuppfattat det mesta hĂ€r i livet, rent av livsfarligt. Finns det nĂ„got fenomen i vĂ€rlden som Ă€r pĂ„ en gĂ„ng totalt meningslöst och enormt betydelsefullt? Ja! Jag tĂ€nker pĂ„ Religion. Det fĂ„r bli Ă€mnet i dag.

”Men, Ă€r inte satir och humor samma sak?”, undrar plötsligt klassens ordningsman. Nej, det Ă€r inte riktigt samma sak! LĂ„t mig förklara: Satir Ă€r en vass form av humor, ibland smĂ„tt elak, det Ă€r liksom sjĂ€lva kĂ€nnetecknet pĂ„ den typen av humor, dĂ€rav benĂ€mningen satir, you know (nu har vi ju inte engelska, jag vet, men man vill ju liksom hĂ€nga med i sprĂ„kets utveckling, if you know what i mean!). Humor Ă€r bara kul medan satir kan uppröra nĂ„gon med snedvriden syn pĂ„, sĂ€g, en viss form av religion, och som dĂ€rmed mĂ„ste ”hĂ€mnas”, helst pĂ„ hela vĂ€rlden, eller Ă„tminstone pĂ„ dem som har oturen av att befinna sig pĂ„ fel stĂ€lle pĂ„ fel tidpunkt. ”VA?” (suckar hela klassen frĂ„gande). Jo, faktiskt. ”Men hur kan det tolkas pĂ„ detta viset?”, frĂ„gar alla snĂ€lla och vattenkammade elever kyrkokörsvackert? Det har jag dessvĂ€rre inget bra svar pĂ„, tvĂ€rtom: för varje Ă„r som gĂ„r sĂ„ tycker jag att det blir stolligare och stolligare. Men, om i frĂ„gar mig, och det gör ni vĂ€l? (Tystnad
). NĂ„gon? Kom igen nu! Olle suckar högt: ”Palla”.   Tack för din fina synpunkt Olle. Jo, man skulle kunna sĂ€ga att religion Ă€r ett skĂ€mt, Ă„tminstone med tanke pĂ„ hur mĂ„nga stollar som följer den. Det finns en, tycker jag, ganska rolig film som belyser denna typ av missuppfattning pĂ„ ett humoristiskt sĂ€tt som heter Life of Brian, den kan ni gĂ€rna titta pĂ„ i vuxet sĂ€llskap. ”NĂ€r Ă€r det rast?”, undrar Lisa. Om en stund, om en stund. Vart var jag nu? Jo, vad jag menar Ă€r att just denna situation, och det mesta i den filmen, belyser en del av problematiken med religion.

”Riiiiiiiing”. Nu Ă€r det rast, vi fĂ„r fortsĂ€tta resonera efter rasten


SÄ, Àr alla inne? Bra, dÄ fortsÀtter vi:

Det dÀr med religion och tro Àr knepiga saker. Personligen har jag ingenting emot att folk tror pÄ, ja, vad de nu tror pÄ, sÄ lÀnge de inte skadar andra mÀnniskor. Folk fÄr tro pÄ precis vad de vill, sjÀlv har jag en gÄng i tiden, och inte för allt för lÀnge sedan (julafton 2014, senast), trott pÄ tomten. Problemet Àr ju inte sjÀlva religionen, nej nej, problemet Àr de sÄ kallade fundamentalisterna, terroristerna, det vill sÀga, personer som man inte kan tala till rÀtta utan som med glÀdje bevÀpnar sig och tejpar fast bomber runt kroppen och springer in i folksamlingar för att ta livet av sig sjÀlv och sÄ mÄnga som möjligt i sin omgivning? Men detta har ingenting med religion att göra, detta Àr renodlad galenskap. Jag funderar pÄ filmen A Clockwork Orange som faktiskt vÀcker frÄgor om hur lÄngt det Àr försvarbart att inskrÀnka mÀnniskors fria vilja för att fÄ dem att passa in i samhÀllet.

Jag undrar vad som hÀnt med den sÄ kallat, gyllene regeln, den som ska förena religionerna:

”Gör inte mot andra, det som inte ni vill att de ska göra mot er. Gör mot andra som ni vill att de ska göra mot er!”.

En annan klok man som hette Frank Zappa, stĂ€llde frĂ„gan: ”Does humor belong in music?”. Svaret pĂ„ frĂ„gan Ă€r den samma dĂ„ som nu: Humor belongs överallt och i alla sammanhang.

För att Ă„terknyta till det dĂ€r med att anvĂ€nda mig sjĂ€lv som exempel har jag hĂ€rmed kommit fram till följande: Jag Ă€r medlem i svenska kyrkan, döpt, konfirmerad, gift och kommer att hĂ„lla, nĂ€r den tiden kommer, begravningsceremonin i kyrkan, bra, dĂ„ har vi klarat av detta. Men det har absolut ingenting att göra med att jag tror att det finns nĂ„gon Gud uppe i himlen eller att Gud skapade mĂ€nniskan, hallĂ„: evolutionen! Jag hoppas att min instĂ€llning inte gör mig till en sĂ€mre mĂ€nniska, men jag kan bara inte tro pĂ„ nĂ„gonting som sĂ„ mĂ„nga gömmer ondskefulla handlingar bakom och som orsakar sĂ„ mycket lidande och ondska helt i onödan runt om i vĂ€rlden? Lev livet, skratta, var glada, ifrĂ„ga sĂ€tt, argumentera, kĂ€mpa- och stĂ„ upp för era Ă„sikter, men respektera andra, det Ă€r min religion. Je suis Charlie