Monday January 27th 2020
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Februari mÄnad

Lars Yngve

VÀderleken Àr allmÀnt jÀvlig, jag vrider om

persiennerna, suckar och lÀngtar efter

filtvÀder. DÀrefter klappar jag mig pÄ

magen och slafsar i mig en bit pizza. TröstÀta,

skulle nÄgon kanske kalla det. StÀller mig framför

spegeln och hÄller in magen och tvingas inse

att min figur skulle mÄ bra av nÄgon form av

vintersport. Men med den lömska incidenten

mellan Tonya Harding och Nancy Kerrigan

klingande i minnet sÄ kommer jag snabbt till

insikt om att konstÄkning Àr en alldeles pÄ tok för

vĂ„ldsam sport för lilla mig, och att kasta snöboll


ja, med tanke pÄ vÀderleken sÄ Àr det inte alldeles

lÀtt! IstÀllet sjunker jag ner i min fladdermusfÄtölj,

osÀkrar fjÀrrkontrollen och fÄr in nyheterna dÀr jag

kvÀll efter kvÀll konfronteras med dÄrpippi-religion

och kompromisslös galenskap, dÀr olika lÀger

outtröttligt kvittar oskyldiga offer med varandra.

Dubbel suck. Det tar inte mÄnga minuter innan

jag lyckas somna i soffan för att nÄgra timmar

senare vakna med en stramande gamnacke.

NÀr klockan ringer pÄ morgonen Àr dags för en

givande förelÀsning med en hurtigt huvudvÀrksgrÄ

föredragshÄllare som ska undervisa om kompetens

och rita darriga linjer pÄ en whiteboardtavla,

som ingen förstÄr, med gnisslande tuschpennor.

FöredragshÄllaren möts naturligtvis av bifallssorl

och spridda applÄder för att fem minuter senare

tvingas öppna tvÀrdrag för att fÄ in syre till alla

som kvÀver sina gÀspningar. Han ger lÄnga och

vÀlformulerade utlÀggningar om saker och ting

utan att svara pÄ nÄgra frÄgor. FrÄgan kvarstÄr

i mitt huvud: kan man verkligen doktorera i

trÄkighet?

PÄ kvÀllen blir jag lurad till att gÄ med och

lyssna pĂ„ en ”UnderhĂ„llningsmaskin” i brun

hallickkostym som precis lyckas med konststycket

att dra ett segt skÀmt var femte minut och som

man mÄste ha limbolÄga krav pÄ underhÄllning

för att uppskatta till fullo. Det Àr sÄ trÄkigt att jag

fÄr kondens pÄ mina glasögon. För att pigga upp

mig gÄr jag till baren och bestÀller ett glas hastigt

upptappat Guinness som har mer gemensamt

med ett glas raklödder Àn ett gott glas irlÀndskt

öl. I bakgrunden hör jag tanter och farbröder

skratta, jag fÄr ont i mina ömmande hÄrsÀckar och

bestÀmmer mig för att gÄ hem och lÀgga mig. Jag

tror att jag ligger för mycket!

PÄ morgonen passerar jag förbi systemet dÀr ett

gÀng plastpÄse-mÀnniskor i trÀningsoveraller som

rökandes otÄligt stÄr och stampar, jag tycker det Àr

outhÀrdligt vemodigt.

PÄ kvÀllen slÄr jag Äterigen pÄ tv:n och ser en

nybakad kÀndis i lÄtsasfarliga skinnklÀder ge mer

eller mindre tillgjorda svar pÄ meningslösa frÄgor.

KÀndisen har ett nytt album pÄ gÄng. DÀrefter

ger kÀndisen prov pÄ sin talangjaktsdarriga

röst, tappade textrader och vingliga felsteg och

ansluter sig dÀrmed till den glada skara som fÄr

uppleva en lika raskt fallande medial aktiekurs

som ”Naken-Janne”.

Enough is enough, utbrister jag i min ensamhet

och tÀnker pÄ Morrisseys gamla rader:

”Sing your life

Any fool can think of words that rhyme

Many others do

Why dont you ?

Do you want to ?

Oh…”

NÀr jag skall byta kanal hÀnder ingenting med min

fjÀrrkontroll, jag trycker extra hÄrt, men ingenting

hÀnder, och jag hinner tursamt nog avbryta min

sedvanliga reflex av att kasta bort saker som inte

fungerar. Det Àr jobbigt att gÄ upp och byta kanal.

Jag tror jag ligger för mycket.

Jag tror att hela regionen ligger för mycket.

Men det gÀller ju att ligga i.

Det Àr inte konstigt att man Àr trött.

Jag börjar pÄ allvar lÀngta efter en pastellfÀrgad

vÀrld.

Plötsligt Àr jag med i de icke-gladas sÀllskap.

Det bÀsta med februari Àr att det

snart Àr mars, tÀnker jag samtidigt

som jag installerar nya batterier

i min fjĂ€rrkontroll. Min rock ’ n ’

roll-kontroll. Jag tar en extra bit

pizza och tÀnker pÄ GI-metoden

som sÀger att man skall ta frÄn de

fettiga och ge till de klena.

Lars Yngve