Wednesday September 22nd 2021
Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insåg att det var en inbjudan från [...]


Kategorier

Även James Cameron är rädd ibland

Text: Anna-Karin Eskilsson. Det är tidig morgon in Los Angeles. Fåglarna kvittrar högt utanför mitt fönster och palmträden svajar svagt i solen. Det är vackert och välkomnat efter flera veckor av konstant regn. Soliga Kalifornien har äntligen tittat fram.

Jag har bott här några månader nu och det är väldigt olikt New York på alla vis. Det är en annan energi här. Långsammare och trögare. Mer avslappnat och jag har inte helt vant mig vid Los Angeles ännu men jag vet att det tar tid att lära känna en stad och dess dynamik och jag är öppen och nyfiken, redo att gå vidare och vända bladet till ett helt nytt kapitel i mitt liv.

Det var svårt att lämna New York. Bryta upp från tryggheten som jag skapat där. Sist jag gjorde detta var jag 19 år och flyttade från Frösön till New York. Skillnaden var att jag då inte hade den blekaste aning om vad det innebär att slitas upp med rötterna. Ungdomens orädda optimism. Det är nog förlusten av denna som hållit mig tillbaka trots att jag länge känt att mitt öde ligger i Los Angeles. Så efter mycket motstånd och många långa invändningar alla baserade på djupa rädslor befinner jag mig nu vid den andra kusten av detta enorma land.

Kontrasterna är stora. Jag har fått börja om från början. Tagit nytt körkort och hittat ny bostad. Tvingats in i vuxenheten och det ansvar det innebär att vara bilägare. Allt detta utan någon aning om hur länge jag kommer stanna här. Men det är nog så med livet att man aldrig riktigt vet och nu är jag här och det känns riktigt bra.

Los Angeles har tagit emot mig väl och jag har underbara vänner här och känner hur transformationen trots allt gått smidigt.

Vi jobbar hårt nu. Det är mycket att göra och det är några rejäla uppförsbackar innan vi är framme. Kalifornien har drabbats väldigt hårt av den ekonomiska lågkonjunkturen och vi kämpar alla i underläge. Men visionen finns och även drömmen. Och det är det som är det allra viktigaste. Resan och vägen dit. Inte resultatet. Något som aldrig varit mer påtagligt än nu då jag fick äran att delta på 20th Century Fox/AVATAR:s Oscars fest. Att helt plötsligt befinna sig bland alla dessa fantastiska kreativa människor som alla jobbar så hårt för sina drömmar och visioner och se den sanna glädjen de alla delar efter resan de gjort tillsammans. Att få höra hur de kämpat så hårt och nu äntligen nått fram till den här kvällen och symbolen för den totala framgången i Hollywood. Oscar statyetten. Där jag får stå mitt ibland dessa lyckliga leenden och hålla i en äkta Oscar och inse att vi alla har en dröm och en vision och att det är OK att drömma stort och att även James Cameron är rädd ibland.

Anna-Karin Eskilsson