Saturday October 23rd 2021
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Författare: Mamma Andersson, Jockum Nordström, Who is sleeping on my pillow, David Zwirner, www.davidzwirner.com

Karin Mamma Andersson Àr en av de konstnÀrer som blivit mycket Àlskad. Detsamma gÀller Jockum Nordström.

I deras fall Ă€r det vĂ€sentligt att pĂ„minna sig hur deras lysande karriĂ€rer – utifrĂ„n sett – kunnat förenas med största integritet och trohet mot uppfattningar som jag mötte hos dem lĂ„ngt innan de stĂ€llde ut pĂ„ berömda gallerier över hela vĂ€rlden.

Deras konst Àr ovanligt okorrumperad.

Nordströms teckningar Àr skeva och berÀttar mÀrkliga historier, dÀr folk har med varandra att göra pÄ det mest mÀrkliga vis.

HÀr rÄder relationer ur drömmen och ocksÄ ovanliga slag av kÄthet. Inte utan humor à la Becket eller Kafka. Ett spel med ovanliga regler.

Mamma Anderssons mÄleri tar tag i stÀmningar. En del personer dyker upp i mÀrkliga skeenden, som vi bara fÄr en glimt av. Annars Àr det lokaler av underlig karaktÀr, landskap av doftande lyster, ocksÄ frÄn förorternas anlagda parker. Vardagen Àr förtrollad som hos poeten Werner Aspenström.

DÄ de tvÄ tillsammans gör en stor bok i nÀrmast folieformat mÀttad med bilder, sÀger jag bara en sak: det görs oÀndligt mÄnga seriehÀften och böcker, dÀr berÀttelserna gungar över sidorna i skicklig rytm. Men ingen slÄr kombinationen Andersson-Nordström, dÀrför att vi kan stanna upp inför varje enskild bild, och strax blÀddra vidare. MÄlningar och teckningar avlöser varandra, ibland dyker artisterna sjÀlva upp pÄ nÄgot foto, och hÀr och dÀr publiceras foton ur deras egna album, kan det tyckas. Men nej, det visar sig vara gamla fynd, hÀrliga och stundtals gÄtfulla bilder frÄn nÄgot annat sammanhang, som fÄr vara med i berÀttelsen. Och med ens trÀder teman fram. Det kollektivt pÄbjudna, det farligt avskÀrmande, den enstaka riktningen och rÀtta vÀgen, allt detta som hamnar under rubriken ideologisk pÄverkan. Detta har inga vÀnner i Andersson-Nordström. Deras bok river ner alla sÄdana sÀttstycken för att pröva en egen uppsÀttning pÄ scenen. De provisoriska sammanhangen Àr centrala. DÀr fÄr nÀmligen vi vara med och leka ocksÄ, vi som lÀser, blÀddrar, tittar.

Det Àr en frihetlig upplevelse av rang, som bjuds oss av tvÄ av vÄra mest spÀnnande konstnÀrer.

En konstbok av rang, som jag utan vidare utnÀmner till Ärets bÀsta seriealbum!

Thomas Millroth