Wednesday May 12th 2021
Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insåg att det var en inbjudan från [...]


Kategorier

Lindha Kallerdahl Let´s Dance Hoob Records CD030

Få sjunger som Lindha Kallerdahl. Hon har den där friska öppenheten att röra sig mellan olika genrer. Här ryms fri improvisation, konstmusikens vassaste vokala insatser. Där finns visa i hennes röst och jazzens energi. Lindha Kallerdahl har här gjort ett album som i mycket vilar på en akustisk ljudbild. Det är jazzigt det är genomträngande, det finns skarpkantade klanger med rockballadens kvaliteter. Dramatiskt. Stora surrande moln som sluter sig runt hennes röst, som ändå lyfter över allting. Produktionen är lysande och klar. Det som också är härligt med Kallerdahl är hennes frenesi, hon är inte rädd för det sentimentala, nästan gråtmilda, och hon kastar gärna sin röst som en raket ut i rymden i triumf. Här är det ingen balans, ingen återhållsamhet.
Det är ett album att ovillkorligt kapitulera för.
Den hört när hon avsiktligt låter rösten spricka en förtrollad sekund kan inte få nog.

4

Thomas Millroth