B-lag med inslag av A-lagare

Det hände sig på den gamla goda tiden då B-lagsmatcher spelades kl 10.00 på
Söndagsförmiddagarna. Laguttagningen var väldigt enkel, spelarna valde tröja efter
hand som man anlände. På denna tiden var numret heligt hade du nio spelade du
center, elvan var för alltid förvisad till vänster ytter. Att spela vänster ytter var inget
hedersuppdrag där placerades personer vilka det inte var Guds mening att de skulle
spela boll, taktiken var att som vänster ytter gjorde man minst skada.

Gustav som inför matcherna brukade besöka Slottshallen och laddade upp inför
matchen med kolhydrater i form av etanol ansåg att det där med att sova innan
match var något för mesar.
Man kan inte tycka utan att det var en tjusig tid, fullt jämförbart med dagens
landslagssamlingar, Gustav anlände 9.15 till samlingen klädd i en något skrynklig ,
men dock kostym med matchande slips.

Var man på plats 45 minuter innan match kunde man vara säker på att tröja nio var
kvar och dagen var räddad för denne centertank.

Tio minuter innan avspark saknades fortfarande tre man men Sven som var en
rutinerad lagledare ansåg inte att det var panik, det brukade ordna sig och skulle
man starta med reducerat manskap var det inte hela världen, man brukade avsluta
så eftersom spelarnas disciplin inte var den bästa och de tillfällen då man inte fick
någon utvisad var ytterst sällsynta. Fem minuter senare skickade Sven iväg Börje för
att ” väcka pågadjävlarna ”. Här visade Sven sin fingertoppskänsla som lagledare. I och
med valet av Börje och hans Opel Kapitän - 52 , utan avgassystem kunde Sven från
idrottsplatsen följa Börjes färd genom byn och med ett enkelt överslag beräkna när
han skulle ha laget intakt.

Vid tiden för matchstart kalkylerades det med att laget skulle spela de första tio
minuterna med reducerat manskap varför de åtta tappra gick ut till matchen med
Svens visdomsord ringande i öronen.:
” Gustav du går i mitten o rodar, ni andra sparkar ivaj bollen så lång ni kan, sikta på
beded för då tar det längre tid för dom att hämta bollen o pågar hamnar bollen bland
skräppeblana så sök länge efter den” Vad säger man om en sådan taktik? Svennis
släng dig i väggen.

Matchen startade och det dröjde inte länge förrän oddsen jämnades ut,
motståndarna fick en man utvisad. Situationen som föranledde det hela var följande:
Motståndarlagets inner dribblade sig in i straffområdet och blir brutalt nedsparkad
framför målet, det kan man väl erkänna idag, då ansåg alla hemmaspelare att det var
en korrekt glidtackling. Domaren som följde händelseutvecklingen från mittlinjen
ansåg inte att något fel blivit begått varför den självklara signalen för straff uteblev.
Innern reser sig upp och med en blick som skulle kunna smälta is vrålar han så att
kyrkklockorna som kallade till Söndagsmässa överröstades: ” Ser du inte din jävel
- blås ”. För första gången under matchen rörde sig domaren, en korpulent herre i
sextioårsåldern, utanför mittcirkeln och kom struttande mot den förfördelade innern
med det gula kortet i högsta hugg:
Domaren spände blicken i spelaren och sa med sig myndigaste stämma: ” Va sa du??
” Varpå spelaren som fortfarande var djupt upprörd över denna grova orättvisa som
uppvisats svarade: ” Hör du dölled osse din fan ”. Man kan tycka att spelaren hade rätt i sak men får trots detta anse att det röda kortet var berättigat.

Första halvlek fortsatte i ett makligt tempo och det mest utmärkande var att
nickduellerna var ytterst få, inte beroende på en briljant teknik och spel längs marken
utan spelarnas ovilja att sätta fram huvudet och på detta sätt förvärra den huvudvärk
som nu började anta gigantiska former.
Noll – noll i paus och Sven var på gott humör. Vi tar dom i andra, nu är de en man
mindre och har ni sett deras höger ytter, ”den har di nock slided direkt från patten han
kan inte va gammal han”.

Andra halvlek startade med motståndarnas avspark. Torsten, lagets centerback
gillrade en av sina patenterade offsidefällor: När motståndarna hade bollen tog
han två steg fram och skrek med armen uppsträckt offside! Detta var en mycket
energibesparande manöver, för vilken domare skulle kunna tvivla på 200 cm och 115
kg Torsten. Denna gång misslyckades det dock för domaren var säker på sin sak för
nere vid målet stod lagets vänsterback och delade en sockerdricka med målvakten.
Fyra motståndare rusade mot målet mot och dessa tappra två. Trots en heroisk insats
var 0-1 ett faktum. Tage vänsterbacken blev efter denna malör utan pardon placerad
som vänsterytter, en tydlig markering från Svens sida.

En kvart före slutet fick laget frispark precis utanför straffområdet. Motståndarlaget
bildade på sedvanligt sätt mur och Sven kallade snabbt till sig Torsten och delade ut
sin order. ” Sikta på den lille han flyttar sig nog ”. Sven som varit lagledare i hundratals
matcher visste var man skulle sätta in stöten. Torsten lade bollen tillrätta och spände
ögonen i den lille pågen. Alla visste vad som skulle hända, frågan var om Torsten
skulle träffa hålet som uppstod i muren. Domaren blåste, Torsten tog sats, pågen
kastade sig på marken i fosterställning och bollen susade i en fart som endast 115 kg
bakom kan ge in i målet, ett lika.

Matchen stod och vägde, vid vissa tillfällen var det någon som sprang men de flesta
längtade till slutsignalen. Elis, som var en institution som linjeman, började även han
bli trött vilket fick följande episod att utspela sig:
Bollen som alla såg var ca en meter utanför linjen, alla utom Elis och domaren,
togs upp av en av motståndarspelarna. Eftersom Elis inte vinkat dömde domaren
frispark för hands. Motståndarspelaren blev upprörd och gick fram till Elis och skrek:
”Är du blind gubbadjävul” Elis som hade ett eldfängt humör svarade: ”Vad säger så
pågasnöre” och slog samtidigt ett kraftigt slag med flaggan mot den kroppsdel där
ryggen byter namn. Spelaren kontrade med en snabb örfil som fick Elis att snubbla
två steg bakåt och trilla baklänges över bänken som stod placerad längs sidlinjen.
Alla Spelare rusade fram och tumult uppstod. Domaren insåg att detta var honom
en övermäktig uppgift varför han desperat ropade: Kalla hit vaktmästaren! Sven
som varit med om sådana saker tidigare pekade lugnt mot Elias och sa: ”Där är han.”
Domaren tog till sitt sista vapen och blåste resolut av matchen, varpå oroligheterna
ebbade ut.
Sven samlade styrkorna efter matchen och uttryckte sin tillfredsställelse och
avslutade med och så samlas vi här kl nio nästa söndag.

Jörgen Prahl