Iben Hjejle



Grön sympati

Min väninna Pari kom till USA från Iran 1985. Hon arbetar som makeup artist bla på Christiansborg. Jag träffar henne under Copenhagen Fashion Week där hon bär ett grönt band på handleden för att visa sympati med den nya iranska revolutionen. Det vill säga: den revolutionen som handlar om ungdomar i Iran som försöker göra sig av med teokrati och söka en reformvänlig regering. Pari berättar hur hon känner sig frustrerad och maktlös eftersom den danska pressen, efter de första dagarna av oro i Teheran, slutat skriva om de människor som fortsätter att kämpa med fredliga protestaktioner på Teherans gator. Hon berättar hur svårt det har varit att vara på jobbet i maktens centrum:

 

"Jag förstår inte de danska politikerna, som är så upptagna med att skrika om yttrandefrihet, bland annat angående ”Cartoon Crisis”, men väljer att vara tysta när det finns massor av människor i den muslimska världen som kämpar för just yttrandefriheten och berättar om hur verkligheten i landet ser ut!"
"Danmark har en så vacker bild av kampen för demokrati och yttrandefrihet, men när människor i Iran blir fängslade, våldtagna, torterade och dödade för att de deltar i fredliga demonstrationer, så väljer de tystnad?! Framstående politiker, islamkritiker och journalister tystas? Jag förstår inte att de inte förstår hur viktigt det är att tala om Iran, och om kampen som kommer inifrån och om alla de människor som kämpar mot en regim som stöder terrorism och utvecklande av kärnvapen. Varför skulle den danska pressen inte berätta om det? "
Pari säger att hon fortfarande har delar av sin familj och många vänner i Iran och att hon är oerhört orolig för dem. Hon kommunicerar med dem genom den del av sin familj som bor i USA:
"Men jag vill inte att min familj att ha problem på grund av mig. Vi är en del exil iranier som tog namnet efter Irani för att det är svårare för den iranska regimen att spåra oss som sänder information ur landet. Jag har alltid haft en Nokia-telefon, men var tvungen att byta till ett annat märke, eftersom regimen i Iran har koll på alla Nokia-telefoner med MSN-teknik. " I Paris, på deras Facebook-sida, kan du se alla de olika länkarna till Teheran nyhetsbyrå och olika vittnesmål och rapporter från fängslade demonstranter som berättar om hur de utsatts för våldtäkt och tortyr. "När jag lämnade Iran lämnade jag även min religion. Jag känner inte igen min barndomstro i det jag upplever idag. När jag var barn, fick jag lära mig att vara en muslim först och främst handlar om kärlek och förståelse. Teokrati tillåter våldtäkt och tortyr av de fängslade demonstranterna - vilken religion kan tillåta sådant? Och det värsta är att västerländsk press nästan är helt tyst om det ... "

Iben Hjejle