Jonas Hallberg

Dr Hal öppnar sommarlåda

Hallå, kära läsare,

Det är Dr Hal som talar (skriver).
Jag vet att många av er har suttit i sommar,  kanske på verandan, kanske i husvagnen, kanske på stranden, kanske i Kivik, och ställt ett antal frågor utan att få svar.
Jag vill hjälpa er. Jag kan svara. Nu öppnar jag åter min populära sommarlåda, dit ni kan skicka frågor om stort och smått, om sant och falskt, om  Lotta Engberg och Horace Engdahl.
Välkomna!
Oj, det har redan – ungefär som Kävlinge å eller Niagara – forsat in brev, mails och twitter och fnitter.
Jag ska öppna dagens första brev:

Fantastiska Dr Hal!

”Jag beundrar dig. Du vet allt. Du har sådan utstrålning. Vilken är din hemliga egenskap?”

                                                        Britta i Borrby

–  Hejsan, Britta. Jag är ännu mera ödmjuk än Björn Ranelid.
Simma lugnt (och långt),

                                                 Dr Hal

                                     Käre Dr Hal,

”Jag har en rätt så klar och rak fråga till dig: Vad är meningen med livet?”

                                     Yngve i Yngsjö

– Hurså?

                                                 Dr Hal

                                Hallå Dr Hal,

”Vi har resonerat om ordspråk i sommar. Jag hävdar att de kan vara rättesnören och ledfyrar på livets mörka farled.
Min man (min förra mans lillebror) påstår att de representerar en sorts lågprisfilosofi,
som man absolut inte kan ta på allvar, ty då kan man hamna alldeles snett.
Vem har rätt?”

                                                  Stina, Falsterbo

                            
– Hej Stina! Det finns ETT ordspråk som är alldeles lysande. Det är: ”Man märker inte kon förrän båset är tomt.” Det är granskogens svar på ”Carpe Diem!” (”Fånga Dagen!”).
I övrigt är det medelmåttigt på ordspråksfronten.
”Man ska inte ropa hej förrän man har kommit över bäcken.” Nähä nä, men
”Friskt vågat är hälften vunnet!”. Hur ska de ha det? Ska man vara försiktig eller
modig? (Till den som nu gapar, att man kan vara både försiktig och modig på en gång,
vill jag ropa: ”Den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket.”)
”I mörker är alla katter grå.” Hur vet de det?
Liten tuva stjälper ofta stort lass.” Jaha, men det är väl sannolikare att en STOR  tuva
stjälper lasset?
”Skrattar bäst, som skrattar sist.” Nja, den som skrattar sist sitter nog längst bort,
eller har inte samma referensram som de andra.
Jag ger dig rådet att strunta i alla ordspråk. Den råd lyder är vis!

                                                                Dr Hal

                                       Dyra Dr Hal,

”Jag tittade på ”Lotta på Liseberg” i TV4 häromveckan, och då skojade de och kallade det hela för Liseberghagen eftersom Lars ”Lasse” Berghagen var med.
Och då sa Lotta Engberg: ”Ja du Lasse, du är väldigt väldigt lång. Och då kunde man ju tro
att du har en väldigt lång… fot också. Har du stort skonummer?”
Och så skrattade 12.600 göteborgare. Varför skrattade de?”

                                                       Osäker, Glimmingehus

– Kära Osäker, Det beror nog på att Lotta Engberg på ett fryntligt och tokroligt sätt antydde, att Lasse Berghagens alla kroppsdelar  också skulle vara
uppseendeväckande långa. Och det är de nog inte. Och då blev det en sådan rolig krock mellan påstående och verklighet.  Publiken skrek av skratt. Berghagen skrek, men inte av skratt.

Tjena mors,  Dr Hal Tack för idag! Hav en varm augusti!

Er egen Dr Hal

Till min körkortssökande dotter,
om jag hade någon, och det har jag

Kära dotter,
Du har fattat beslutet att ta körkort. Man skulle kunna tro, att man får körkort automatiskt
när man fyller 18, precis som man får pension när man fyller 65.
Men riktigt så enkelt är det inte.
Man måste nämligen först klara av både ett praktiskt körprov och ett teoretiskt kunskapsprov,
ser du.
Du kommer säkert att klara bägge delarna fint. Men än så länge har du ju inte tagit din allra
första körlektion än.
Därför tänkte jag berätta litet för dig om bilarnas värld och om hur vi har det i trafiken.
Bilen kan framkalla människans sämsta egenskaper, t ex ilska, stöddighet, prestigevård och
hävdelsebehov.
Men en sak – soppatorsk – (alltså att du plötsligt märker att du inte har någon bensin kvar i
bilens tank) kan framkalla de ädlaste och mest generösa egenskaper hos bilister som har
upptäckt din belägenhet.
De säger: ”Soppatorsk?” och när du jakar, kör de iväg  i snöyran och återvänder strax därpå
med bensin i en extratank, tjänstvilligt och glatt.
En annan sak som kan framkalla lojalitet och solidaritet hos bilister är poliskontroller.
En bilist, som har upptäckt en poliskontroll, varnar när hon/han har passerat den, sina mötande kolleger genom att slå på helljus gång på gång.
”Varning, tjejer och grabbar, snuten är på vägen!” betyder det.

Men ilskan och prestigen då?
Jo, det kan vara så att du på en smal väg får infallet att följa hastighetsbestämmelserna till punkt och pricka.
Du kör 50, när det står 50 och 70 när det står 70. Detta retar bakomvarande bilister till ursinne. Den bilist som ligger närmast bakom dig, visar sin olust genom att lägga sig 2 dm från din bakre kofångare.
Du kan nu tänka såhär: ”Stackars han, han kanske är på väg till BB i ilfart, och här ligger jag som en jättepropp i vägen på vägen!”
Och så kör du av vid närmaste P-plats och släpper fram den rytande kön.
Det är bara det att sådana P-platser är lika sällsynta som pingviner på Nordpolen.
Så du ligger där du ligger.

En annan rolig upplevelse är att försöka byta fil i tung trafik. Du inser plötsligt att du har hamnat i fel fil och måste byta. (Detta har inte ett skvatt med fildelning att göra.)
Du visar med dina blinkers vad du skulle vilja göra.
Detta går ofta bilisternas ära för när. ”Vad då? Vill han byta fil? Nu? Här? Aldrig!”
De vägrar helt enkelt att släppa in dig i sin fil. Och du hamnar i Kalmar istället för i Ystad.
Men Kalmar är också en vacker stad.
Lycka till, kära dotter, i bilen i filen!

Din pappa

Örnen och ekorren

Det var en gång en jättelik örn. Han bodde i Roslagens skärgård och var alltså havsörn. Och stor. Jättestor. Han var familjeförsörjare. Kallade han sig. Familjen bestod av tre ägg och två vuxna. Makan var något mindre än han men hade till skillnad från maken flygcertifikat.

En dag sitter havsörnshannen högt över havet på en klipphylla (ett utskjutande prång), kanske trettio centimeter bred.
Plötsligt rasar det ned en ekorre på hyllan.

- ”Det här var kanske inte en optimal landningsplats för mig”, tänker ekorrn, som tidigare samma dag suttit i granen för att skala kottar.

- ”Nämen, titta, en eagle-kott!” skrockade havsörnen, som ofta tillverkade ordlekar på engelska och svenska.
”Jag är ingen igelkott”, framhöll ekorren. Jag är ekorre och jag är extremt giftig för örnar.”
- ”Jaså”, genmälde havsörnen. Det var ju en väldig otur. Jag tycker ditt kött ser så mört ut. Har du några vetenskapliga belägg för din giftighet?”
- ”Många amerikanska forskare har kommit fram till att ekorrkött kan leda till en förtidig död för örnar.”
- ”För havsörnar just?”
- ”För alla örnar, särskilt för dem som har två ägg och ofta håller till på en klipphylla.”
- ”Hmmm, du en annan sak jag har tänkt på – ni ekorrar flyger ju ofta mellan träden – hade det då inte varit listigt att ha vingar istället för den långa, ludna svansen?
- ”Vi har vingar. Men vi använder dem inte. Pälsdjur med vingar – erkänn att tanken svindlar!”

- ”Vingar är alltid rätt. Tänk dig att sväva fram över havet i soluppgången, måsarna skriker och vågorna glittrar, ejderungarna studsar som små ludna bollar på havsytan och är jättelätta att bära upp till boet. Det kallar jag att leva! Men att tömma fågelholkar på sitt innehåll av löskokta ägg – bläh!
- ”Okay, jag vill bara fråga en sak: Är det du eller jag som är utrotningshotad?
Är det du eller jag som behöver hjälp av Naturvårdsverket och Greenpeace och Fältbiologerna? Ni kan flaxa hur mycket ni vill – ni är dömda! Men vi ekorrar kommer alltid att finnas så länge det finns kottar i granen”.
Nu blev havsörnen litet irriterad och han klöv ekorren i två nästan lika stora delar och förtärde första den ena hälften och först därefter den andra. ”Det var mört och gott”, tänkte han och smorde kråset (vad det nu exakt betyder).

Emellertid drabbades vår havsörn en halvtimme senare av näst intill olidliga magsmärtor och avled stilla på den tidigare nämnda klipphyllan.
”Ekorrn fick rätt”, hann han tänka innan hans ridå drogs ned för gott.
Hans änka, som nu plötsligt fann sig vara ensamstående tvåäggsmor, tog några veckor senare (örnar har starkt reducerad sorgetid) kontakt med en gammal havsörnskompis, som älskade att jaga andungar och som älskade att flyga silhuett – svart mot den gyllene sky.
De två inledde en viktig och fin relation, så det hela slutade lyckligt, om vi bortser från ekorrn och örnhannen i början av historien. Man kan inte få allt!

Poänglösa och osanna barnhistorier,
byggda på sanna historier

Kära läsare,
På senare tid har vi fått veta mycket om sanningen. Om man t ex skriver ”en sann historia” på en romans omslag, då ställer det vissa krav på innehållet. Om man istället skriver ”BYGGER   på en sann historia”, då får man ändra litet hit och dit, göra skåningen till västerbottning etc.
Om man däremot skriver ”roman”, då bortfaller alla krav.
Jag såg  att den nya bibelutgåvan bar underskriften ”bygger på en sann roman”, och då måste man kunna lita på att det som står mellan dess pärmar är sant. I princip. I huvudsak.

Idag ska vi besöka de små snillenas värld, jag tänker på barnen, och i vissa fall barnbarnen. Jag tror vi kan lära oss mycket av dem, vad är däremot mera oklart.

Treåriga Bengt Bertil sitter i sandlådan tillsammans med fyraåriga Valeria och
resonerar om finanskrisen.
Och så säger Bengt Bertil: Tror du Volvo har en framtid?
Då kommer det prompt från Valeria: Ja, bilen har kommit för att stanna!

Gissa om vi log, vi som satt och lyssnade på bänken med termos och kanelkrans!

Tvååriga Greger och treåriga Anna sitter i gungorna och småpratar om romantikens
fysiologiska aspekter.
Och plötsligt ställer Greger frågan: Vad är egentligen oralsex?
Anna: Det är väl när man bara pratar och det inte blir någonting.

Lita på att vi skrattade åtminstone invärtes, vi som satt i gräset!

Ettochhalvtåriga Steve och tvååriga Hanna leker i kuddrummet på dagis.
Samtalet kommer in på existentiella frågor.
Hanne säger med en förnumstig min: Tror du att Bamse kan dö?
Steve infaller blixtsnabbt: Nalle Puh är inte död. Bamse är inte död. Litterära björnar
med tillräcklig tyngd har ett evigt liv. De kommer att existera så länge det finns träd kvar
att göra böcker och tidningar av.

Undra på att det fnissades och fnittrades i dagisets alla vrår!

Sexmånadersbebin Karl Ture och alldeles nyfödda Laura småpratar på BVC om
kultur och politik.
Laura sliter nappen ur munnen och säger: För min del anser jag att kulturen bör
bekosta sig själv. Det är väl inte vi skattebetalare som ska bekosta finniga konstelevers
första steg på den stora trappan som leder till Konsten?
Karl Ture viftar med skallran men genmäler lugnt: Finnig kan du vara själv. Jag vill anmäla     en avvikande mening. Det är självklart en av statens
viktigaste uppgifter att skapa förutsättningar för medborgarnas utveckling genom konst
I alla former. 

Oj, vad vi skrattade, vi som åhörde detta meningsutbyte! Sällan hade vi hört frågan så
Rättframt och glasklart presenterad!

Kära läsare, är du kvar? Jag tror att du liksom jag har fått användning för skrattmusklerna och för det kramptillstånd i magsäcken som alltid medföljer ett stort, genomsköljande skratt.

Redan Pontus Pilatus (han som förhörde Jesus) sa: ”Vad är sanning?” Och den frågan tror jag mig veta svaret på, så sant jag heter Seved Torrfars.

                                                                                        Jonas Hallberg      

Ett radio-telefonväkter med ÖD

Pling pling plingeplong, plang plang.
– Godkväll alla härliga lyssnare. Här är vårt magasin MÖT DITT ÖDE I P1, som ju sänds en gång i månaden och låter er få möta den som bestämmer. Vi har litet skämtsamt kallat honom ÖD. Det får förstås inte blandas ihop med ÖB, som tydligen håller på att banta ned vårt försvar och är nu nere i tre tonåringar, en uttjänt stridsvagn och en slangbella. Hur som helst hoppas jag att ni kommer ihåg reglerna: Först slår ni 099-510 10, och sen slår ni omedelbart ert person-nummer (tio siffror) och sen får ni svar på tal av ÖD.
Okay? Juste? Glasklart? Bra!
Vi ska se - jag tror vi har någon på tråden? Bengt Andersson?
– Hej det är Bengt  Andersson.
– Varifrån ringer du?
– Jag ringer från Malmö.
– Det låter inte så.
– Nej, jag är uppvuxen i Västerås.
– Hur är vädret i Malmö?
– Det är mest dimma över sundet.
– Aha. Vad har du på hjärtat?
– Jag vill gärna leva som Svenssons.
– Det vill Du, ja. Jag låter frågan gå över till ÖD. Kan Bengt Andersson få leva som alla andra?
– Ja hallå, Bengt, nu talar ÖD med dig. Jag ser här att du har vissa handikapp. Men det känner du väl själv till?
– Javisst. Det har påverkat mitt liv och min lycka. Och jag förstår inte hur du ÖD har tänkt i mitt fall.
– Tja, tänkt och tänkt… Some people are good, som people are bad, some people are happy, some people are sad.
– Hallå, nu hoppar programledaren in igen. Det var en väldigt fin dikt som du ÖD läste där. Vem har skrivit den?
– Jag hörde den en gång i en turistbuss i New York City. Jag har lagt den på minnet helt enkelt. Men åter till Bengt Andersson! Vad är det som inte funkar i ditt liv?
– Jag har ett avvikande sätt att tala. Jag har ett avvikande sätt att röra mig. Mina ansiktsuttryck är inte riktigt som andras.
– Jaha, men det ska vi väl inte behöva hänga läpp för. Vi ska väl ha en stor tolerans i vår sommaräng, eller vad säger du ÖD?
– Ja absolut. Det är sjukt olämpligt att folk tar avstånd från allting som inte liknar dem själva. De är rädda för att behöva konfronteras med undantag. De vill bara träffa regler. Den stora majoriteten vill vara trygg och säker. "Jag vill inte behöva se rullstolar när jag är ute på krogen för att dricka och äta."
– Nu är det Bengt Andersson igen. Vilket ansvar har ÖD för just mitt öde? Även jag lever väl bara en gång?
– Kära Bengt, nu ska vi inte höja rösten och bli bittra. Vi gör nog alla så gott vi kan. Ser du, inte ens jag som har ditt och alla andras öde i min hand, är allsmäktig. Det blir fel ibland. Ondskan och godheten kämpar mot varandra och ibland vinner ondskan. Jag gör vad jag kan. Men jag kan inte hjälpa alla.
– Jaha du. Hur länge ska man behöva vänta på att få leva som Svenssons?
– Det är svårt att säga. Men du måste också tänka på att även Svenssons har sina problem. Det kan vara alkolism, otroheter, skilsmässor, arbetslöshet, utmattningsdepression, tonårsbrottslighet, trista TV-program och problem med bilen. Det är inte alltid en dans på rosor.
– Nej men jag skulle fördra en dans med DE problemen istället för en dans med mina problem. Ska det vara så omöjligt för dig att fixa?
– Det är som sagt var lite knepigt. Men ring igen, så kan jag kanske ordna något om jag kommer på något.
– Ja, programledaren här, är du nöjd, Bengt Andersson?
– Nej, det kan man inte påstå.
– Ja, some people are happy, some paople are sad. Vi önskar Bengt lycka till på hans knaggliga  väg och säger: "Hallå, Kajsa Johansson i Skellefteå! Kan vi hjälpa dig?"

Jonas Hallberg

Mail till HYPERLINK "mailto:lord@heaven.nu" lord@heaven.nu

Käre herre,
Jag brukar inte försöka höra av mig till dig. Det kan nog bero på att jag inte har varit säker på att du verkligen existerar. Men i det här läget som jag har hamnat i nu, så tar jag chansen och bestämmer mig för att du finns och är tillgänglig för samtal. Det jag nu har drabbats av – du känner ju till allting, så jag behöver ju inte gå in på detaljer –är orättvist. Varför ska just jag åka på det här? Och varför just nu? Jag är ju bara 49 år. Tycker du verkligen att jag har levt färdigt? Tror du att mina barnbarn kommer att acceptera det här?
Vore tacksam för dina synpunkter så snart som möjligt.
Högaktningsfullt,
Arthur Sandstrand

                                                                                  HYPERLINK "mailto:arthur.sandstrand@health.nu" arthur.sandstrand@health.nu
-----------------------------------------------------------------------------------
Käre Arthur,
Mottag mina välsignelser nu och i framtiden. Tack för ditt mail! Jag förstår att du känner dig orättvist behandlad. Om jag kunde, skulle jag göra dig helt frisk och återställd i morgon dag. Varför kan jag inte det då, även om jag förstås vill?Har du hört uttrycket ”en som är allsmäktig”?  Det betyder ju att någon förmår göra absolut allting, skapa allt och stoppa allt. Men det där stämmer inte längre in på mig. Det råder alltid en konflikt mellan mig och ondskan. Utan konflikt skulle världen bara bestå av solsken och vispgrädde. Det skulle inte bli något drama. Ingen spänning. Tänk dig en film som handlar om en man som vill vinna en viss kvinna och hon är förälskad i honom och hon bor i granngården och det är vackert väder och hennes föräldrar avgudar honom. Det blir ingen bra historia! Det måste finnas litet ondska i en berättelse och i världen för att jag och min godhet ska få rätt kontrastverkan.
Goda hälsningar,
Din herre

     
Käre herre,
Om du ursäktar så finner jag att ditt mail var mångordigt som en politikertext, och ungefär lika konkret. Min fråga är: Kan du hjälpa mig? Vill du hjälpa mig? Kan du överse med att jag har ägnat dig ganska förstrött intresse under många år?

                                                             Hoppfulla hälsningar,
Arthur
-----------------------------------------------------------------------------------
Käre Arthur,
Det har varit mycket olika människoärenden på sista tiden. Jag ber dig om ursäkt, men jag har blandat ihop dig med en Arthur Sundgren. Du har i själva verket en mycket god prognos. Du kommer att få en förstklassig behandling av två läkare som heter Nilsson och Hanson. Det här kommer att gå bra. Efter ett år är du utan symtom.  Jag ser också här i min prognoskula, att du inom fem år får  tre nya barnbarn.
Grattis och lycka till!
Din herre och fader                                         

                                           Bäste herre,

Tack så väldigt mycket för de uppmuntrande orden! Nu ska jag börja  läsa i Bibeln. Jag förstår att det kan vara oerhört stressigt och knöligt för Vår Herre att administrera så många individer. Jag fattar också att ondskan på sätt och vis behövs, även om det är tufft för den som drabbas. Du kan väl maila om det finns något konkret jag kan göra för godheten. Jag ser med förtröstan fram emot nya barnbarn och en lycklig fortsättning.
Hurra för Herren!
Din nya vän
Arthur Sandstrand