Men det är bara 36 dagar, 14 timmar, 26 minuter och 35 sekunder kvar till att jag och min härliga familj, åker till fantastiska och underbara Thailand. Men vem håller räkningen på sådant?

Jag ska nu räkna upp lite saker som jag inte ska göra, eftersom vi inte ska fira jul i Sverige:
Jag ska inte trassla med gamla elsladdar till julgransbelysning och dylikt; och därmed inte; panikåka till Bo Ohlsson i Tomelilla, trängas med folk och få men för pengarna, för att komplettera ljusarsenalen.
Jag ska inte heller köpa en massa dyra julklappar, som sedan måste bytas på Annandagen, för att de inte fungerar eller passar. Inte heller kommer jag att upptäcka att samma DVD-spelare som jag nu byter kostar hälften så mycket 2 dagar efter Julafton och det får jag ingen kompensation för. Jag behöver heller inte fundera över om vi ska fira en traditionell jul med all julmat (Skinka, 7 sorters sill, (helst hemmagjord) julkorv, revben, 3 sorters lax, rögad Ål, Janssons frestelse köttbullar, Prinskorv, Rödkål, Brunkål, Långkål, Lutfisk, Dopp i grytan, Leverpastej, Press och Kalvsylta, plus allt julgodis, som självklart måste vara himmalagat) eller en nertonad jul, med försök till sparsamhet eller kanske till och med en asketisk jul, med hopplösa försök att banta ner förväntningarna på både julbord och klappar. Eller varför inte en alternativ jul, med ”multikulti”-inslag på julbordet och; ”Vi ska inte titta så mycket på TV och bara spela spel”.
Inget av detta ska jag göra, men det ska ni!
Ni ska få panikångest för att ni måste umgås med er halvdöva faster ifrån Örebro eller er onödigt framgångsrika svägerska, som alltid försöker sätta er på plats. Ni ska också umgås med små bortskämda barn, som sliter upp julklapparna i ett löpandeband liknande tempo utan ett endaste tack eller julefridsliknande glitter i ögonen.
Ni ska tänka: Nästa år; då åker vi iväg någonstans.
Det var så det började för oss: Min fru sa; inte ett år till med att förlänga Lucialinnen.
Glömde jag nämna; Julstädning, Pepparkakshusbak, Glöggdrickningspartyn, Julbordsbuffeér (med tillhörande uppenbara risk för matförgiftning), Julköande, Julträngsel, Julfylla, och Julyrsel. Har svininfluensan någonting att göra med Julskinkan?
Jag själv ska sitta i ett gathörn i Bangkok på Julafton, med en Changöl, lite Thailändska delikatesser och kanske en liten Sangsom (Thailändsk Rom/Whisky). Jag ska tänka på Jesus (Visste ni att vissa firar Julen till minne av honom?), Buddha (annan klok kille!) och Jultomten (han skulle nog också vilja åka till Thailand!) och tänka;
Det var en välsignad jul!
Innan detta ska jag raka av mig min Mustasch! Den ska av! Den ska läggas upp, snyggt på ett papper och vaccumpaketeras och sedan utauktioneras på E-bay.
Nästa gång ni hör av mig blir det från Thailand. Jag kommer att rapportera om allt! Ju konstigare och annorlunda det är, desto bättre. Det kommer inte att handla om snöstorm, elavbrott eller ens snödroppar. Jag återvänder med Våren, solen och värmen!
En synnerligen God jul önskar jag er!

Jonas” Falang rak Thai” Jonasson

Spöket är rädd(t)

Ni vet hur man reagerar när man blir rädd:
Vi reagerar förstås helt olika på grund av vem vi är eller vem eller vad som skrämmer oss. En del stelnar, stänger av, rösten försvinner, de blir bleka och nästan genomskinliga. Andra blir överdrivet aktiva, de förstoras, försöker själv att framstå som minst lika kusliga som det eller den som har skakat deras världsbild. Nu i dessa tider av direktkontakt med det förflutna, när vi hyllar våra döda förfäder och andra avlidna(Allhelgona) och mörkret är svartare än en griffeltavla. För att som månen lysa upp tillvaron; skriver vi ”Låt stå” på svarta tavlan, i en lek med det förflutna; med spökena (Hallowen). Ibland så händer det att vi får kontakt med de döda andarna. Som jag har berättat innan; så är detta mycket vanligt i Thailand. Där sover man ibland på kyrkogården; så att, förhoppningsvis, en gammal avliden släkting dyker upp ur en grav och berättar vilken lottonummerkombination som blir kommande veckas vinnare. Vi är inte så praktiska. Vi söker nog på ett mer andligt plan efter; kanske styrka eller visdom från våra alltid lika kloka saliga anförvanter. Detta kommer till oss naturligt. Det är lättare att blicka bakåt än framåt. Att dra slutsatser av våra egna succéer eller fiaskon i livet är för oss lika naturligt som att andas. Våra förfäders framgångar och tillkortakommanden är också, utan att vi kanske tänker på det, en stor del av grunden vi bygger våra hus, kojor och luftslott på. Att bli uppskrämd av det förflutna är kusligt men inte lika otäckt som att vara rädd för framtiden.

Tänk då att vara ett spöke! Inte nog med att du är död, du har förmodligen konstant kontakt med framtiden;d.v.s. idag och nutiden. Är det då så konstigt att spökena beter sig så dåligt. De är ju rädda! De ser en värld de inte förstår. De blir kalla av skräck, blodlösa av fasa, rösten förvrängs av hjälplös vrede och håret vitnar av all ryslighet de bevittnar. Var de rasslande kedjorna kommer ifrån vet jag inte, men de symboliserar nog, att allting hänger ihop och att det är en mycket fängslande historia.

Spökena är rädda och spöket är räddt.

(Vänta lite nu. Här råder rättstavningsprogrammet mig till att skriva, antingen ”räddat”, vilket ju hade varit ett lyckligt slut på historien, men det var inte det jag ville berätta. Eller ”rädd”, som ju hade passat in på varelsen eller själen, men spöket i bestämd form, kan alltså inte vara ”räddt”. Spöket har rätt att vara ”räddt”. Detta är diskriminering på hög nivå och tyder på en mycket dålig insyn i det mänskliga psyket.)

Nu, tillbaks till de levande!

Just nu firas en extra högtid i Thailand; ”de 116 dagarna mellan mors dag(12:e Aug) och fars dag(5:eDec)”. Den firas för att Thailändarna ska kunna hålla sams oavsett meningsskiljaktigheter. Som de säger:

Vi är överens om att vi tycker olika.

Hade vi haft samma sak; (25:e Maj –i år;9:e Nov) hade den varat i hela 167 dagar. Kanske något att tänka på.

/Jonas ” skrapa naglarna mot griffeltavlan” Jonasson

Det gör ont när löven faller

Hösten är kommen och det finns inget vi kan göra åt det. Man känner sig som ett ständigt måndagsexemplar av mänskligheten. Det har NU börjat blåsa, så dÄR mycket som det bara kan blåsa i Ingelstans (mittemellan Ingelstorp och Glemmingebro). Grillen står och rostar och flagorna blandas med höstlöven. Mina vänner gör plommonvin, jag dricker vin och tittar på plommonen som trillar ner i gräset. DET gör inte bara ont att växa, det gör även ont att krympa och krypa ihop för att undvika snålblåsten. Hösten betyder egentligen; skördetid och ordet kommer av att hösta, hysta eller håva in. Så egentligen ska vi bärga våra frukter efter sommarens hårda slit. Men det känns BARA inte riktigt rätt. Jag har inte lyft ett finger för att Plommonen och Äpplena ska växa till sig. Jag har visserligen jobbat hårt hela sommaren, men inte med min trädgård. Men vi borde hålla en riktig fest som varar i 88 DAGAR, som skulle trotsa, den vanliga bilden av hösten; som strävsam OCH arbetstyngd. Är jag den ende som helt plötsligt känner ett stort behov av kalendrar, nya märkpennor och minutiös planering. Jag kan ägna;
20 TIMMAR av dygnets 24, åt att planera de återstående 4. Så fort någon kommer med ett roligt förslag (t.ex: middag, fika eller fest), så kastar jag mig över datorn och ser om jag har tid OCH fyller snabbt och effektivt varje eventuell lucka. Jag tror inte att jag har så mycket som; 31 MINUTER av tom tid i almanackan.

Detta är nog en rest, en KVARstod, av ständiga skolstarter med elevkalendern i högsta hugg, nyklippt lugg och en hel massa plugg.
En annan upplevelse som kan upplevas som obehaglig är den; att bli skrattad åt. Jag fick uppleva denna på ett dagis i Bromölla förra veckan.
Jag gick in i ett rum med 10 små barn i 4,5-års åldern, varpå två unga herrar går fram TILL mig, tittar på mig, pekar finger åt mig och brister ut i ett unisont gapflabb! Man måste vara av en tålig natur och ha ganska mycket självdistans, för att inte tappa fattningen i en sådan situation. Nu har jag ju skaffat mig en mustasch, modell större. Så jag misstänker att det var den som var källan till den stora munterheten, som ynglingarna visade. Det är ju en fin känsla att glädja andra. I ungdomens VÅR och på ålderdomens höst: Det är kanske sådana liknelser som påverkar vår sinnesstämning under årets gång. THAILANDS- kung är eller har varit sjuk och horder av människor står utanför sjukhuset för att ge honom sitt stöd. De sörjer med kungen inte vädret. De har inte samma årstider som vi. En RESA till gamla Siam görs ofta under den kalla årstiden (+30°); då är folk glada. Sedan följer den varma årstiden (uppåt +40°); då är folk ännu gladare. Till slut kommer den våta årstiden (+30°, men blött); då är folk gladast! Det ska bli riktigt skönt att åka dit.
MEN VEM RÄKNAR DAGAR?

/Jonas ”din röst i hösten” Jonasson

Målet är ingenting. Väggen är allt.

Ibland kommer det saker i vägen för det man önskar.
I mitt fall kom det en stor vägg.
Man kan ju tycka att, en så pass stor sak som en vägg, inte borde överraska, men det kunde den, och kan fortfarande.
Om man nu ska gå in i den berömda väggen, så tycker jag att man borde få bestämma tapeter och färg först. Kanske kitschigt: Struktur- eller foto-tapet? Varför inte gammeldags medaljonger eller målad café-latte eller kanske kort och gott; omålad stenvägg.
Ibland så längtar man efter en vägg; men då, en madrasserad sådan med tillhörande tvångströja och förstående sjuksystrar. Den sistnämnda kommer tyvärr först efter den förstnämnda kompakta väggen.
Jag fick testa den oelastiska, jag gick (in i)den hårda väggen.
Det finns bara olika sätt att bemästra väggen: Att backa (som en räka (Lat: Caridea), ni vet hur den simmar baklänges. Vad är framåt och bakåt då? eller att gå runt den (som en krabba (Lat: Brachyura)som går i sidled.
Ett tredje sätt är att gräva ner sig (som en ål (Lat: Anguilla Anguilla)och att försöka ta sig under den.
Det fjärde sättet; att gräva ner huvudet (som en struts (Struthionidae) är inte att rekommendera, väggen står kvar oavsett hur länge du har huvudet i sanden.
Det sista och bästa och även det svåraste; är att flyga, som flygfiskar (Lat: Exocoetidae, förövrigt släkt med Horngäddan; som när man fiskar den på spö, känns som en Haj och kämpar tills den dör) över väggen.
Jag valde först struts, sedan Ål, efter det Räka. Sedan försökte jag flygfisk: Men jag var då för långt ifrån väggen och lyckades landa mitt framför den (Den längst filmade flygningen av en flygfisk varade 45 sekunder). Just nu står jag som en krabba och blänger på väggen, lite så där vid sidan om. Den står där ogenomtränglig.
Jag känner igen den väggen. Jag har gått in i den förut. Jag kommer att gå in i den igen. Jag ska nog måla om den. Kanske ska jag hänga upp en tavla? Sätta in ett fönster vore en bra idé! Då kan jag blicka framåt och samla krafter. En dörr är väl inte att tänka på, eller?
Jag ska bli vän med min vägg. Det finns tusentals väggar och jag kan inte ta hand om alla. Jag tar hand om min.
Jag kan hjälpa er andra att ta hand om era. Vattna dom, prata med dom, uppmärksamma dom; annars går ni rakt in i dom!
Rolig historia från Kåseberga:
En något stressad turist handlar lite rökt fisk och frågar sedan (på så kallad rikssvenska):

Om man vill komma till en riktigt mysig badstrand, ska man åka Norrut eller söderut?
?

För er icke insatta; så ligger havet söderut och Tomelilla Norrut.
Förövrigt är det:
117 dagar, 22 timmar, 36 minuter och 46 sekunder, nä jag menar: 117 dagar, 22 timmar 35 minuter och 40 sekunder kvar till det att jag och min familj åker till Thailand. Men vem räknar.

Jonas Jonasson

Patent på smak

I Thailand har man precis tagit patent på den speciella aromen som ger det Thailändska Jasminriset sin unika smak (har jag nämnt att det bara är 180 dagar, 12 timmar, 39 minuter och 26 sekunder kvar tills jag och min familj åker till Thailand?). Tänk att kunna ta patent på en smak! Kanske skulle vi ta patent på svenska smaker? Lingonsylt till exempel: Det finns nog inget svenskare, speciellt att kombinera det med allt möjligt; kött, fisk och desserter. Jag har ju visserligen en väninna med rötterna i Quebeck som anser att uppfinningen; lingonsylt till allt, är det konstigaste och vedervärdigaste man kan tänka sig. Så det kanske inte behöver patenteras, därför att ingen skulle komma på tanken att sno smaken. Men om man kunde patentera känslor då? Kärlek vid första ögonkastet, helig ilska, som gör att man äntligen säger till chefen, vad man egentligen tycker (och att man ändå inte får sparken, men löneförhöjning, för att man visat lite krutstänk på manschetten!) eller härlig åtrå, som bara uppstår på semestern när barnen somnat och man har tid för varandra. Eller varför inte; förnimmelser och dofter, helt personliga och exklusiva: Doften av levergryta i en trappuppgång, Bajamajastank på Roskildefestival eller duvkurr i trädgården klockan tjugo minuter i fyra på eftermiddagen, efter att man jobbat hela dagen och ligger och halvdåsar med en tidning över ansiktet. Men patent på goda gärningar då? När mina gäster; utan uppmaning byter packningen på den droppande kökskranen (se tidigare nummer av N.U.), att ge en deppig kompis kram eller ett gott råd (här kommer jag att tänka på en kompis som blev ombedd att betala tillbaks ett privat lån, men vägrade och hävdade att han redan betalt av det, genom att vara ett gott sällskap, bjuda på skämt och, just goda råd. Det funkade inte!) och till sist; det plötsligt uppkomna behovet av att, skänka bort pengar till ett gottgörande ändamål. Om man på något sätt kunde ”äga rättigheterna” till allt det här åtråvärda för mänskligheten, då skulle man ju bli ohyggligt rik och framgångsrik. Ja, just pengastinn och populär är ju också en grej man kunde äga. Problemet är att det skulle börja piratkopieras positiva saker på löpande band, fildelas mysiga känslor på nätet och dealas med ”dofter av nyfött barn” och ”mors ärtsoppa” i gränderna. Den svarta marknaden av glädjen och lyckan livet, skulle bli enorm! Det skulle argumenteras att; får bara folk smak för det goda i livet, så vill de också köpa lyckan.
Men alla vet att gratis är godast.
Jag tycker nog att man borde släppa alla känslor fria och inte patentera något, låta känslorna gro, växa och blomma i all evighet, amen.
Amen vadå, Kåseberga hamn, ska han inte skriva om den? Kan man inte patentera en hamn? Kan man inte tjäna pengar på att sätta upp parkerinsautomater? Jo då; försöka duger!
Jag har hört att det kostar 10 kronor i timmen att parkera röven i gräset bredvid Ale stenar!
Man ska ta allting med en nypa salt, och det gäller även stekt sill!

/Jonas ”Münchhausen” Jonasson

Ale stenar: Nu i betong!

Ingen har väl missat att det ska byggas om i Kåseberga hamn. Jag har fått en massa bra idéer, nu i omvälvningens tid. Varför ska vi alltid nöja oss med halvmesyrer och kompromisser? Att folk över huvud taget ska behöva åka från Ystad för att se Ale stenar är föråldrat och omodernt. Mitt förslag är; att man gjuter perfekta avbilder av stenarna och placerar dem på torget framför konstmuséet. På det viset kan alla se dem och vissa behöver inte ens gå av tåget! Sedan rullar man ner originalstenarna i hamnen och förhindrar erosionen. Vad händer då? Jo då blir det tomt på åsen och då kan man anlägga en golfbana där istället! Men jag är gammal och orkar inte gå; ner till rökeriet och det är fullt på den nya parkeringen i hamnen, tänker du: Inga problem, jag har en lösning på det med: skärmflygning! Man flyger ner i hamnen. En som har testat detta är;

Beata Jönsson, 96 år gammal:
– Jag tycker det var roligt, en annan har ju lite inkontinensproblem, men folk är så förstående, så!
– Vi flög där över hamnen och det droppade bara lite och jag kräktes bara en gång.
– Stenarna är ju borta, så man behöver inte vara rädd för att krocka med dem.
– Jag köpte 6 kg sill, 5 kg torsk, 3 kg potatis, 4 burkar inlagd sill, 2 spänner matjes, 1 kg varmrökt lax, 1 kg rögad sill och 2 liter mjölk; så det var lite svårt att flyga tillbaks till parkeringen.
– Men jag fick gå några gånger och sen hade ju den dagen gått också!

En annan som också är nöjd, är Gusten Nilsson 75 år:
– Ja, jag är ju låghalt; så att på vägen ner så haltar jag, men när jag ska gå upp för backen; så tejpar jag fast 2 kg sill under tofflan och: Vips så haltar jag ingenting.
– Jag vill tacka kommunen, för att de fick mig att tänka i nya banor.
På tal om banor; golfbanor, tänk vilka spännande hål som det blir på Kåsebergaåsen! Självaste Tiger Woods kommer säkert för att spela, och han har ju en Caddy som kan hämta sillamackan till honom.

En annan som är mer än förnöjd, är Misse 2 år:
– Ju färre bilar som kör ner; ju färre kattor kan de ju lämpa av här. Vi har det ganska trångt här och det räcker med att vi ska tampas med fiskmåsarna om maten.
Sisten ut bland medborgare som är tillfreds är Arne Borg; spöke och före detta elitsimmare:
– Jag tycker ju om att röra på mig; så jag simmar från Ystad till Kåseberga varje morgon. Jag har slutat röka, så jag köper en rögad sill och stoppar in i munnen istället för cigarren och simmar tillbaka igen.

Hoppas ni tycker om mina idéer och kom gärna med egna; så ska jag sätta upp dem på samma anslagstavla som detaljplanen för Kåseberga hamn satt på inne i Ystad.

/Jonas ”charmflygare” Jonasson

Bob hund

På den sjunde dagen vilade han.
Men idag är det fjärde dagen på turnén. Jag sitter på en innergård i gassande solsken och försöker samla mina tankar. Jag inser redan nu; att ett sunt vansinne börjar sprida sig i kroppen. Vi har spelat i Aalborg, Aarhus och Köbenhavn och idag ska vi spela på ”KB” i Malmö.
Att vara på turné är och förblir aldrig; vardag. Visserligen möter vi ”vanliga” människor, när vi reser; vi åker nämligen tåg den här gången. Men det blir som att titta på tv. Jag tittar på dem och undrar hur de har det och de tittar på mig och undrar verkligen, hur jag har det. Jag luktar svett, rök och öl; d.v.s: Rock!! De ”vanliga” människorna luktar nyrakat och nyduschat och helt enkelt gott. Men det är inte helt enkelt att avgöra om de har det bättre än jag. Jag är ju på äventyr och de sliter med sin vardag. Mitt äventyr består av många bestyr: Att vara som piggast kl. tio på kvällen; vilket inte är det enklaste! Man måste se till att sova, när man normalt inte sover; till exempel EFTER frukost, man vill ju inte missa den! Vi brukar likna detta liv, vid Draculas: Man öppnar kistlocket vid åttatiden på kvällen och stänger det klockan två på natten, gläntar på det tio på morgonen och slutligen, verkligen stänger det vid lunch. . Idag blev det ingen vila efter frukost, jag och Mats chattade med fansen, jättekul!!
Packningen, packningen; den är svår. Kostymen som var helt genomblöt av svett på spelningen igår, ska idag vara torr, nystruken och väldoftande. Detta fixar man i bästa fall, innan man går och lägger sig på kvällen; eller i annat fall, innan man går och lägger sig på morgonen, puh! Snus måste inhandlas innan inresa i Danmark, eller Norge. Jag spelar på syntar som härstammar från tidig ”Juratid” och glömmer man någon detalj, så blir konserten sämre, fokus måste vara konstant. Jag måste samsas med mina bandkamrater i små trånga loger; alla har samma behov, vid exakt samma tillfälle. Jag måste dessutom lyssna på deras spekulationer om hur världen fungerar, vilken nordisk stad som är störst, varför det heter fjord och inte flod, eller att det inte finns lax i England (för, de har inga floder?!). En klassiker i detta samanhang är: - Om man kör fort på landsväg, så är det säkrare, för att då ”hinner” inte Älgen fram till vägen. Detta förutsätter att Älgen står på ”lur”; för att hinna bli påkörd.
Ja, ni hör ju själva! Detta kallar vi ”Ickepedia” och är lika tillförlitligt som att; påskharen och Tomten existerar på riktigt.
Nu har vi nio spelningar på tio dagar framför oss och jag bävar inför vilka fakta som kommer att presenteras för mig och alla andra överraskningar som väntar.
Jag undrar ständigt varför jag utsätter mig för detta. Men när jag sedan står på scenen och publiken formligen bär oss ut i euforins universum, så är det ganska självklart; jag älskar det!

/Jonas”Jonas”Jonasson

Tintin på Österlen

En av mina allra största idoler är Tintin och dess skapare Hergé. Med sin noggranna research och klockrena beskrivningar av olika världsdelar och länder, lika träffsäker humor och humanistiska budskap; har han lyft serien till nya höjder.
Tänk er då att vår hjälte anländer till Ystad och Österlen med en Atlantångare (alternativt med katamaranen från Bornholm). Bara dröm om att vi får se vår landsända genom Tintins ögon. Haddock, som redan lite rund under fötterna av en blandning gammeldansk och polsk vodka, vinglar iland på landgången. Dupontarna; dyblöta, efter ett ofrivilligt bad i hamnbassängen i upprört samtal med Kurt Wallander. Milou; jagandes fiskmåsar och råkor, och så hjälten Tintin med frisk, nyfiken blick; på jakt efter en seriemördare (hi, hi). De hyr självklart en Peugeot från Hammenhög och köper lite förskaffning från Fridolfs och ger sig av; efter Kalkyls pendels anvisningar: Österut. Vägen går förbi semesterfirande turister och framgångrika golfare ut mot de riktiga infödingarna. I Kåseberga möts de av, i folkdräkt (Ingelstad härads, ni vet med allt det där bling blinget på bröstet och fjädrar i hattarna) det borstbinds-rökande fiskefolket. De som äter sill och ål, både morgon, middag och kväll. Här smakar Haddock för första gången, den himmelska men förrädiska lokala drycken ”Besk”. Gubbarna i hamnen bjuder på många supar och kaptenen får även en helpava med sig på den långa vandringen upp till Ale stenar.

Väl uppe somnar Haddock nöjt mot en av stenarna. Milou jagar återigen en fågel; denna gång vid namn Akka. Tintin och hans nya kompis Nils Holgersson står och jämför storlek……..( Ja, inte på vad ni tror) utan på längden; Tintin 1.52 m och Nils 1.48 m.
In med kaptenen i bakluckan och så vidare norrut. Färden bär åstad mot Hammenhög, kanelbullarna hos fröken Östergren hägrar och Haddock måste ha kaffe. De åker förbi horder av uppländska konstnärer i basker och välklädda danskar i bilar, utan fungerande blinkers. Nisse tar fel på västra och östra Vemmerlöv och stannar där. Nils och Tintin bestämmer att de ska höras på facebook eller ses på nästa gaypride-gala. Tintin nu är på helspänn, vilken bonde eller sillamånglare i Simrishamn med omnejd kan vara en potentiell seriemördare. Han och Dupontarna letar igenom hela Frasses musikmuseum, men hittar bara en speldosa med en låt av Tollarparn. Kapten Haddock har nu smitit och sitter på Celticbaren i Tomelilla med en gammal storväxt vän; Edvard Persson. De dricker Loch Lomond och äter en ”liden vid kanin”-paj. Längs kusten mot Kivik ligger de nyrenoverade skånelängorna och till och med Tintin slipper att stå på tå för att plocka de mogna äpplena. Haddock och Edvard har slagit följe med den snygga servitrisen från Hammenhög och sitter nu och svingar bägaren på ”Bed&Beer” i St Olof. Även Dupontarna går nu sin egen väg och bosätter sig på ”NEON-gallery” i Brösarp. De bestämmer sig för att viga sina liv åt konsten och göra ljudinstalationer som endast Kalkyl (som ju är halvdöv) kan lyssna på. Milou blir nunna på ”Mariavall” och Kalkyl köper årskort på ”Hasse och Tagemuseét”. Tintin hittar ingen seriemördare och åker tillbaks till Ystad och flyttar ihop med en polsk långtradarchaffis.
Kapten Haddock då?
Ja. Så vitt jag vet sitter han kvar någonstans på Österlen och luktar på Besken.

/Jonas ”Rastapopoulos” Jonasson

Det finns inga dåliga kläder - bara dåligt väder

Hej och välkomna tillbaks till verkligheten. Jag vill verkligen påpeka att rubriken är en parafras och inte originalet. Detta är min personliga tolkning av uttrycket och ska inte förväxlas med det gamla hederliga. Men om vi skulle dras med det gamla som då lyder: "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder", så skulle vi få problem. Jag såg precis, filmen ”Flood”, där London blir översvämmat av en stor flodvåg, skrämmande lik den i Thailand och New Orleans. Om det inte är dåligt väder, utan kan kompenseras med passande kläder, ja, då är väl dykardräkt det enda jag kommer att tänka på.
Vill vi då inte bränna oss i solen och riskera hudcancer, så är väl kroppssmink i form av UV-hindrande solkräm, kanske i någon fin färg, att föredra. Vi kommer alla att se ut som ;ÓAl JolsonsÓ (jätte känd kille som sjöng Jazz och svärtade ner ansiktet för att likna en Afro-amerikan) eller smurfar (ännu mer kända små figurer som är ovänner med trollkarlen Gargamel och hans katt. De har väldigt speciell könsfördelning, det går väl ca: hundra Smurfar på en Smurfelina). Eller varför inte som hon i den där Elton john videon; ”Im still standing”, hon som är sminkad som en Tiger, eller var det en annan 80-tals video, ja, ni vet vad jag menar!
Jag tycker vi ska sluta klaga på kläderna och börja koncentrera oss på vädret, man får faktiskt lov att klaga på vädret. En översvämning eller orkan är faktiskt dåligt väder. Ah, nu släpper vi väder!
Vi har i bob hund länge pratat om en dräkt för rökare. En tättslutande dräkt som gör att rökaren, till hans stora glädje, alltid går runt i rök. Omgivningen däremot, slipper helt hans ohälsosamma rökmoln.
På tal om bob hund, så var vi och spelade i Norge alldeles nyss, närmare bestämt i Trondheim och Bodö. Fantastisk natur! Vi besökte världen starkaste ström, Saltströmmen utanför Bodö. Den bildas på grund av det kraftiga tidvattnet (3 m på en timme). Det var som ett vattenfall i vattnet i sig. Vi stod där i en väldigt snabb och stark båt (60 knop), mitt i strömmen (24 knop) och såg hur vattnet kokade av strömmen och av väldigt mycket fisk. Det var härligt att förundras av naturens kraft, på ett positivt sätt, både i kontrast till naturkatastrofer och dystra östersjörapporter. Vattnen utanför Bodö tillhör en av världens fem bästa dykställen. Femtio meter fri sikt, koraller och valar, en timme från första isberget gör platsen helt unik!
Till sist och kanske minst vill jag tala om folkdräkter. Jag och min familj var bjudna till bröllop och till vår fasa insåg vi att det var Högtidsdräkt som gällde, ända till vi förstod att man kunde ha Folkdräkt, Jippi!
Sagt och gjort vi hyrde folkdräkt, jag Jerrestads och min fru Färs-Härad. Så snygg man kände sig! Tyvärr hade vi inte möjlighet att bära Ingelstads Häradsdräkt, vacker som en Rumänsk eller Bulgarisk dräkt. Inspirerad av stöldgodsen från fuskfyrarna utanför Kåseberga och Sandhammaren är de fantastiska kreationer.
Snacka om att sno en look!!

/Jonas ”folklore” Jonasson

Mitt liv som maträtt

Det viktigaste är alltid råvarorna!
All matlagning bygger på en komposition av olika smaker.
Tänk dig att du är grunden i en maträtt som sedan ska smaksättas av livets råvaror och olika ansningar av likaledes och stormande koktider lika sönderslitande som familjegräl. Sjudningar som lena, sena insjöbad , blancheringar i smöriga insmickrande leenden och fritering som ger dig stekyta som en utlandssvensk.
Om vi börjar med jaget, vi tar mig själv för enkelhetens skull. Jag; en stek, med benet kvar; för smakens skull, brynt i Helsingborgs precis lagom stora kastrull tillsammans med mina goda vänner. En del höll inte jämna steg med min koktid och var tvungna att bli förpassade till fonden i mitt liv. Sedan lades jag över i en storstadsgryta kallad Stockholm. Där sjöd jag i 16 år och ingredienserna adderades i alldeles rätt tid och ordning: Min fru; mitt livs ackompanjemang, som potatis, ris eller pasta, ett helt perfekt komplement till; mig! (Hon tycker nog att hon är huvudingrediensen, men jag har lärt mig att aldrig likna kvinnor vid köttstycken; det är politiskt inkorrekt). Barnen kom; först i form av små lökar, sedan i allt mer tongivande nyanser (man får vara försiktig; de tar lätt över smaken (!)). Ömsom salt, surt och beskt kom i form av alla vänner jag kom att bekanta mig med i den stora staden. Det blir ingen dålig stek med så lång koktid och så mycket sällskap i grytan! Jag träffade även mitt band och musiken här, som en ständigt fräsch sallad, med alltid lika varierad dressing. Det finns ett annat band också: Bandet till Skåne. Det är som snöret som håller ihop steken, så att den inte faller isär, utan behåller sin form. Tillberedningstiden kom till ända och till slut så var det dags för steken att vila och detta i Kåseberga. Där reddes även såsen, inte med mjöl, men med sanden och tången i hamnen och det evigt lika rådande, redande lugnet (ja kanske inte på sommaren, men ändå). Avsmakandet gjordes mycket exotiskt i form av nya smaker från Thailand. Genom ett antal mycket inspirerande resor till det gamla Siam, blandades kryddpepparn med Chili, ingefära och citrongräs. Den Skånska köttbiten blev biten av det Thailändska livet och livet blev sig inte riktigt likt. Likt en god kok ska jag nu lägga upp mig själv på tallriken, tillsammans med min familj och vänner, precis som jag brukar göra på stranden i Siambukten. Steken, potatisen, salladen och kanske saltgurka; som salt i mina sår (men den som sår får skörda) eller rödbetor; sötsura som livet självt.
Njut av mitt liv, det gör jag!
Bon apetite!
Ja, som jag håller på, så ser det ju ut som om jag är färdiglagad nu!? Det kanske bara blir rester nu? Eller; kanske en pyttipanna? Man kanske får koncentrera sig på vinet? Eller; desserten? Glömde jag berätta om förrätten? Jag föddes nog som en liten sillasoppa i Höganäs!
Hur är det med dig?
Vilken maträtt är du?
Fågel, fisk eller mittemellan?

Jonas” Ju fler kockar; desto mer soppa! ”Jonasson