Silent Night, Holy Night.
Text: Susanna Alakoski
Man menar ju att julen den är till för dom små
Men jag minns när jag var liten, det var en mardröm redan då
Vid fem hade dom väckt en
Och vid tolv kom hela släkten
Min morfar och min faster och hennes man med andedräkten
Dom tvinga en till dans
Och massa annat trams
Sen gräla dom om vikten av att:
Hålla sams
En vers ur låten Juligen med Just D. Just det kan man säga. Och att vi numera drömmer om en Green Christmas. Det är tio år sedan snön föll i Helsingfors juletid. Det berättar min gode vän, som är uppvuxen på skidor i den Finländska huvudstaden. Sådan är kapitalismen, ty vår konsumtion gör att vi snart kan odla julrosor i rabatterna som på Teneriffa. Snyggt, men det blir svårt för den nordiska julgranen att överleva i barrskogen. Man får välja hur man vill ha det.
Jul jul, strålning i jul, kärnkraftsel över gröna skogar, himmelens kronor med gnistrande ljus, O Helga natt, o helga stund för världen. Nä, jag skulle personligen inte ha något emot att vi backar. Mindre elkonsumtion - mindre kärnkraft. Ja det är det som är frågan. För när vi tänder våra tusen juleljus i jordens alla varuhus, tusen tusen stråla ock, på jordens djupblå grund. Snyggt, men dyrköpt på sikt skulle jag säga.
Men nu är det jul igen. Och när juldagsmorgon glimmar, vi vill till stallet gå. Vi vill Rockin´Around the Christmas Tree, vi tänder ett ljus och låter det brinna, vi vill ha mer jul, mer jul, ge mig mer jul! tusen stjärnor som tindrar, glitter så långt jag ser, av juleljus som glimmar, vill jag ha mer. Ja, vi vill till stallet gå, och vill vi orden förstå?
Pepparkaka. /…/ Ordet, liksom kakan, har sitt ursprung i Tyskland. De första pepparkakorna var rejält kryddade honungskakor, som såldes till medeltida munkar som medicin. Kakorna var dyra, och många skuldsatte sig rejält för att komma åt dyrgriperna. Att kakan sägs påverka humöret beror kanske på dess medicinska historia. Det är ju lättare att vara snäll när man mår bra.
(Om ett ord, Ernerot/Holmström)
Fattig. Fattig härrör från fornsvenskans fatöker. Fatöker betyder ”den som har litet att ta av”
(Liten ordbok för underklassen, Greider/Alstadt).
Vi komma, vi komma från Pepparkakeland, och vägen vi vandrat tillsammans hand i hand. Och julen är här, lyser frid på jorden. Glädjen är stor, i våra barns klara ögon bor den. Och nu är det jul igen, och nu har vi ljus här i vårt hus, julen är kommen, hopp fa-ra-la-la. Och över stad och land i kväll, går julens glada bud, att född är Herren Jesus Krist, vår Frälsare och Gud. Tänd ett ljus för allt du tror på, för det är den här planeten du bor på. Och vi tänder våra ljus i advent, vi värmer den som frusen är. Och alla som är rädda och fryser på vår jord, dom ska få sitta vid vårt bord, när vi tänder ett ljus i advent. Fred och lugn inatt i mänskoland.
|
Det blir bättre förr, så sa en moderat kommunpolitiker nordväst om Ystad. Det – blir – bättre - förr. Det måste vara en av världens bästa freudianska felsägningar. Upprepa orden – det blir bättre förr. Jag hörde inte radioprogrammet, det var vår folkhögskolelärare som citerade det åt oss, ämnet var idéhistoria.
Vad var det som skulle bli ”bättre” förr. Och vad betydde ”förr” om vi talade om tidsepoker.
Jag gick ut socialhögskolan 1985. Det jag minns bäst från den tiden är ekonomhistorikern Urban Herlitz. Vi läste social historia. Var det bättre förr, frågade Urban Herlitz och lutade sig över oss. Vi, ett 30- tal studerande, vände och vred på oss, det var ju en konstig fråga.
Nog var det väl bättre förr, eller var det inte det. Ingen vågade riktigt svara, men till sist pep Mattias Steen fram: Ja det var det väl, folk hjälptes ju åt och så. I helvete heller, röt Herlitz då, innan vi ens hann blinka, det var inte bättre förr. Folk svalt ihjäl, dog i sjukdomar, barnadödligheten var enorm, man bodde trångt, man hade inte tak över huvudet, man frös, det fanns inte tandläkare. Vad var det som gjorde att det blev bättre då, fortsatte Herlitz. Men nu vågade ingen svara, istället skruvade vi på oss så det gnisslade. Till slut röt ekonomhistorikern på nytt: Spiken. Spiken för helvete! Man uppfann spiken. Man började bygga hus, folk fick det varmt och gott, det blev mer hygieniskt, det blev jobb, vi fick mat på bordet.
Det där var inte precis exakt det man önskade höra som blivande socionom, att spiken kanske var en av de bästa sociala reformer som någonsin uppfunnits. Pappspiken, järnvägsspiken, den dubbelhövdade spiken, nubb, tapetspiken, ankarspiken, slagspiken, fiberplattspiken, klippspiken, furuspiken, trådspiken, kopparspiken…utvecklingen har, minst sagt, gått stadigt framåt.
En annan sak som etsade sig fast från tiden på socialhögskolan är den ekonomiska visionen, att om man som socialarbetare lyckades räta upp en enda persons (barn eller vuxen) liv som det gått, eller höll på att gå åt skogen för, så hade man sparat in hela sin egen livslön som socialarbetare. Betänk det, hela sin livslön. Det tänker jag ofta på när politiker, med kavajer gjorda av diagram och tabeller, mässar om nerskärningar i skolan, hos polisen, i socialt arbete. För sociala problem har komplicerade rotsystem bortom snabbmat och snabbmodeller, och därför kräver sociala problem supersmarta ingenjörer. Sociala ingenjörer som förstår att all form av mänsklig värdighet är en ekonomisk besparing – och ju förr den kommer desto bättre är det.
Nä, det blir nog inte bättre förr, hur vi än vänder och vrider på det.
Spiken måste alltid uppfinnas på nytt. Frågan är bara vad spiken motsvarar för behov idag, tak över huvudet, och kläder på kroppen, är ju inte precis längre ett primärt behov i västvärlden. Och om ni frågar mig, spiken tycks absolut inte heller vara alla de nya metoder som avlöser varandra med raketfart i skolvärlden, eller i det sociala arbetet. Spiken verkar inte vara hårdare straff. Spiken i vår tid kanske rent av heter arbetsro, eftertanke och långsiktighet?
Susanna Alakoski
|
Datorsalen på socialhögskolan i Göteborg låg undangömd. Som något farligt, nästan som en röntgensal på ett stort sjukhus. Jag minns rundvandringen. Den kursansvarige läraren öppnade dörrar, visade föreläsningssalar och fikarum. Vi gick i fårskock efter henne, intog rummen, lät blicken dröja vid väggar, tak och inredning. Här skulle det läras – människan och samhället i centrum! När vi kom till datorsalen öppnade hon dörren, och stängde den raskt igen: ”Och här har vi datorsalen”, sa hon, ”men den kommer vi inte att ha stor användning av”. Vi backade tillbaka ut utan att ens ha klivit in i rummet. ”Datorsalen” tänkte jag, ”den ska vi alltså glömma”. Och så glömde jag den. Men jag hann se att det stod något på bänkarna där inne. Teveapparater?
Min svärfar arbetade som systemchef. Det var på den tiden när datorns minne upptog ett helt rum. Man arbetade med hålkort. Hålkorten fyllde hela väggar. Datorn arbetade långsammare än en miniräknare och en systemchef var en konstig människa. Men det var då det. På 70-talet.
Min svärfar var även snabb med mobiltelefonen. Hans första upptog halva bilen. Det var på 80-talet.
När jag var 27 år lärde jag mig att använda en dator. Första gången kastade jag musen i väggen och skrek: ”Det här går ju för fan inte att fatta.” Men det var då det, i slutet av 80-talet. Efter det har det hänt mycket. Mina barn kunde navigera med en mus när de var fyra år.
Nu talar vi om tidigt 90-tal. Vi köpte alla nya spel som kom ut.
Mumintrollen, Pippi, Rummel och Rabalder. Sedan kom Sims, sedan kom Lunarstorm och sedan World Of Warcraf. Nu är det MSN och World Of Warcraf som gäller.
Plötsligt är jag datamamma. Jag frågar vad det är som är så kul med MSN.
Man kollar andras presentationer, följer intriger, säger dottern. Det är asmånga som bråkar på MSN, som inte vågar bråka i verkliga livet.
Man håller kontakt med folk som man har svårt att träffa, exempelvis kompisar från språkresan.
Aha, tänker jag, cybersåpa. Hon kollar på cybersåpa. Och sköter sina internationella kontakter.
World Of Warcraf då, vad är det som är så kul?
Utmaningarna, säger sonen. Utmaningarna och så umgås man med sina kompisar. Han är synnerligen slukad. Ser ut som Fuglesang, på väg till rymden, där han sitter med hörlurar. Men jag hoppas innerligt att han får kontakt med lite mer existentiellt grubbel än vad Fuglesang tycks ha kommit i kontakt med på sin måntur. Han berättade visst mest om olika matintag, sömn och krånglig tarmtömning i sin bok ”13 DAGAR I RYMDEN, EFTER 14 ÅR PÅ JORDEN”.
Oroar mig för att barn idag sitter så mycket stilla. Oroar mig för diverse anatomiska besvär: gamnacke och den nya folksjukdomen musarm.
För att visa hur jag menar köper jag en t-shirt i London. ”Something went totaly wrong” står det på den. En krum grottmänniska utvecklas till en upprätt människa. Sedan går det utför. Människan gör liksom en tillbakautveckling hon går tillbaka till en krum datagrottmänniska. Du har nog sett bildserien.
Ha ha, försöker jag. Förstår ni inte, barn. Det är viktigt att röra på sig. Och så tvingar jag ut dem till fysisk aktivitet. Påminner om micropauser och stretch.
Så värker min ena arm. Var kommer det där ifrån?
Går till en sjukgymnast.
”Sitter du mycket framför datorn?” är det första hon frågar mig.
”Nja, inte så himla mycket…åtta timmar om dagen kanske.”
Susanna Alakoski |
Har du städat - skriv till mig!
En städerska är en städerska är en städerska. Städning innebär att ”rengöra lokaler och andra miljöer samt att ställa föremål i ordning” (Wikipedia).
Och vad är då rengöring? Det är till exempel dammsugning, dammtorkning, golvtvätt, att skura toaletter, handfat, att tömma papperskorgar, torka ur skåp, skaka dukar, att dammsuga gardiner och väggar. Att rengöra en del saker är värre än andra. Nämner i sammanhanget ordet pissoar. Och fenomenet att andas med bara munnen.
Städprodukterna snubblar vi över dagligen i butikerna. Vi är överösta av reklam. Alla söker den bästa produkten. Städningen, som tar sådan tid, ställer till så mycket bråk, som utförs av merparten kvinnor, ska gå så fort som möjligt. Ett svep, så är smutsen borta, optimalt! Mirakeltrasor, golvmoppar, kemikalier, plasthandskar, skrapor, wettexdukar etc. Glöm inte den anrika såpan och numera Änglamarks gulliga produkter. I professionella städsammanhang används olika sorters maskiner, exempelvis golvmaskiner.
Städningen i sig är olika. Det finns storstädning, veckostädning, vissa städjobb är tunga, andra kräver speciella ritualer och särskild hygien (ex. laboratorier) och inom vården är noggrant utförd städning av mycket stor vikt. Vissa städerskor ansvarar för stora städvagnar, på flygplatserna ser de nästan ut som stora bilar. Ordet städerska har ersatts av ordet lokalvårdare.
I samband med skattereformen för hushållsnära tjänster uppkom ett antal firmor som förmedlar städtjänster. Vad sägs om Garantistäd i Lund AB, Gretas städ i Pajala, Fissa och Feja AB i Tollsjö, inga dåliga namn på ett historiskt yrke.
På tal om historia. När min egen mormor var en ”hushållsnära tjänst” satt hon på knä med en borste och trasa för att rengöra, skurade mattor i havet. När jag själv var en ”hushållsnära tjänst” hade dammsugaren uppfunnits, men inte mirakeltrasan. När min mor var aktiv i ovannämnda yrke hade inte Mr Muscle sett dagens ljus. Utvecklingen går sannerligen framåt.
Och just denna utveckling ska nu jag, Anneli Jordahl och Alexandra Pascalidou skriva om. Vi skriver under regissör Kent Ekbergs teatervingar, planen är att sätta hundratals städerskor på scenen. Ingen lätt sak. Det finns så många olika städyrken att skildra: fönsterputsare, byggstädare, kontorsstädare, tågstädare, ambassadstädare, kollektivtrafikstädare, hisstädare, biblioteksstädare, flyttstädare, fabriksstädare, dödsbostädare, hemstädare, sjukhusstädare etc. Det finns även rangordningar inom städjobben, och arbetskläderna ser olika ut. Att ha en egen nyckel till sitt städjobb ger status, en del bär städuniform (ex. städerskorna i riksdagen). Kent Ekberg är van att göra stora föreställningar och folklig teater. Bland annat har hemlösa spelat sig själv på scenen i hans produktioner. Också i vår produktion kommer det att finnas med ”sakkunniga”.
Det är inte ovanligt att anställda stjäl saker från sina arbetsplatser; block, pennor, toalettpapper. Man tar med sig lite mat från restaurangen, man fifflar lite med skatt och avdrag, man tar med sig lite virke, några glas. Men man pratar inte så mycket om det. Ett tyst folkligt konsensus råder. I författaren/städerskan Maja Ekelöfs fantastiska bok ”Rapport från en skurhink” från 70-talet får läsaren ta del av hur hon stal tid, skrivmaskin och arbetsrum från sin arbetsplats för att kunna skriva sin bok. Hon hade ett ”nyckelstädjobb” Mellan passen satte hon sig ner, skrev för blotta livet. Tack gode gud för det.
I min värld finns det inga bättre sanningar än människors egna erfarenheter av livet. Därför söker jag nu berättelser om städning, inspiration för att så bra som möjligt kunna skildra städningens mångfald. Har du städat? Vad har du städat? Hur länge? Bär du på någon spännande historia? Något dråpligt kanske? Ingen kommer som städerskorna så nära makten; har du snokat när du städade, upptäckte du något spännande? Har du utsatts för frestelser? Älskade du ditt jobb, avskydde du det, hade du andra drömmar? Är du första generationens städerska, eller har du ärvt ditt yrke? Du har kanske utfört barnarbete?
Du som har städat, hör av dig med din berättelse, med namn eller anonymt. En städerska är en städerska är en städerska… en städerska är en kunskapsbank…
Är du i städproduktsbranschen, och vill sponsra vår föreställning som är aktuell 2010? Då är du också välkommen att höra av dig.
susanna.alakoski@telia.com
|
